Bryggan mellan japanskt och brasilianskt – Ett besök på Karlskoga Folkhögskola

I slutet av förra året blev jag (Daniel) inbjuden till Karlskoga Folkhögskola av Per Eriksson för att få se deras Budoutbildning. Per har tidigare besökt Rebelz några gånger och jag har alltid tyckt att han är en trevlig och skön person. Jag visste innan jag åkte att Per både tränar brasiliansk jiu-jitsu och även någon form av traditionell japansk jujutsu.

Det första som slår mig när jag kommer in vid folkhögskolans parkering är vilket fint läge skolan har. Huvudbyggnaden ligger precis nere vid sjön Möckeln. På området finns det även ett vandrarhem. Då jag skulle stanna två dagar fick jag övernatta på vandrarhemmet. Per och hans kollega Eva mötte upp mig på parkeringen med ett varmt välkomnande. Vi började med att fixa nyckel till vandrarhemmet så jag kunde lämna mina väskor. Rummet jag fick var väldigt fräscht, egen toalett och dusch, två enkelsängar, fåtöljer och tv mm. Mer som ett hotellrum än ett vandrarhem skulle jag säga. Skolan firande första advent så jag fick vara med i aulan och efter det var det dags att byta om för första träningspasset. Det finns en idrottshall på skolområdet men budoträningen håller till i en byggnad som kallas för kapellet. Kapellet är en röd pittoresk timmerstuga från 1800-talet. Känns extremt annorlunda och spännande att ha en dojo i en sådan byggnad. Inne i stugan fanns det ett större rum som rymde en matta på ca 50 kvm. Ett mindre rum där eleverna kunde byta om och där det även förvarades en del utrustning och det fanns också en toalett i kapellet.

Första passet för dagen var traditionell budo, koryu jujutsu. Yagyu Shingan ryu heter grenen som Per är sensei under. Per är en av tre senseis som befinner sig utanför Japan. Förutom Per i Karlskoga finns det en sensei i Ryssland och en i Australien. Dessa tre senseis är de första under grenens historia som finns utanför Japan. Väldigt intressant är att höra Per prata om historian om grenen som sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Det slår mig verkligen när Per berättar att den här grenen går tillbaka så lång back i tiden, innan VHS, DVD och Youtube. Imponerande ett en gren/stil kan fortsätta under så många generationer. Per berättade även om sina resor till sin japanska mästare och hur han upptäckte grenen i Australien för 20 år sedan samt om sin kampsportsbana innan dess. Att Per också är utbildad historielärare märks.

Det jag märker direkt när träningen börjar är att dom visar vördnad för stilen och dojon genom att utföra olika hälsningsfraser och bugningar. Normalt trodde jag att man gjorde en hälsning och en bugning men det här är mer som en serie olika fraser och bugningar som pågår en stund. Här gäller det bara att försöka hänga med och försöka göra ungefär som dom andra gör. Under träningspasset visar Per olika övningar som vi tränar på i par. Övningarna är försvar på olika attacker som man gör i ett mönster, som en form av kata skulle jag beskriva det som. Man går igenom steg för steg i serien och så försöker vi sy ihop det hela till en snabbare rörelse. Lätt tänkte jag när vi började men det var mycket svårare än vad jag kunde ha trott. Det var verkligen svårt att få till rörelsemönstren som jag inte är van vid. Vi simulerade attacker så som slag och kniv/svärd. Mitt i alla slog det mig att jag helt plötsligt att jag kände igen mig i en position. Aha, en ingång till en single leg eller double leg. Det var första gången, men inte den sista, jag kände en connection mellan det traditionella och det moderna.

Oerhört intressant var min första tanke men när man sen tänker till och verkligen förstår att den här traditionella stilen har funnits i 500 år så inser man att så mycket har utvecklats och finslipats in i minsta detalj. Per är väldigt duktig på att instruera och håller ett lugnt och metodiskt tempo vilket passar mig bra.

Efter första träningspasset tog jag en snabbdusch i rummet på vandrarhemmet och mötte upp Per och Eva på lunch i skolans restaurang. Väldigt fin och trevlig restaurang, men god mat och stor salladsbuffé. Som jag förstod det så fanns det möjlighet till konferensverksamhet på området. Började direkt tänka på att den vore coolt med tävling, öppen matta och seminarium här på sommaren. Boende, restaurang, idrottshall och närheten till sjön. Jag hoppas att Per funderar vidare på detta och att jag får komma på besök en sommar med lite sparring mm under en helg. Per berättade också att han har en vision om att det ska byggas en ny dojo på området som knöt ihop huvudbyggnaden med idrottshallen i form av en dojo i glas som stod på pålar. Det är en fin vision tycker jag. Skulle verkligen bli en väldigt unik dojo.

Efter lunchen var det dags för en lektion i shiatsu som är en form av japansk kroppsterapi. Den här dagen fick eleverna träna på att utföra massage. Fokus låg på musklerna längs ryggraden och man liksom fångade muskeln och rullande den, svårt att beskriva, men det var väldigt skönt när Per gjorde massagen på mig. Per driver ju även föreningsverksamhet så på kvällen var det återigen dags för ett pass koryu jujutsu. Vi höll till i kapellet på det här passet också. Några av eleverna som hade vart med under dagen dök även upp här men även andra vuxna. Roligt att se att elever även tränar på kvällspassen. I slutet av passet visade Per en rörelse där han bröt greppet som Eva hade tagit på honom vid kragen på bröstet. Kändes som en typisk ”mucka gräl”-situation. Per bröt Evas grepp enkelt och hon klappade och grimaserade ordentligt. Min spontana känsla var att det där fungerar inte på mig så jag bad Per att få testa att hålla greppet och att han skulle bryta greppet. Till min förvåning gjorde det så himla ont. Det kändes som varje ben i handen skulle brytas. Det känns som det är lätt för mig som bara har tränat modern kampsport att inte riktigt tro på det traditionella. Om man bara testar på så tror jag att man kommer se mycket som knyter ihop det traditionella med det moderna. Efter passet åkte vi till en riktigt bra Sushirestaurang. När jag passerar Karlskoga nästa gång är det ett givet mål.

Nästa morgon började med att eleverna samlades vid parkering för att gemensamt åka till Karlskoga Budoklubb där vi skulle träna brasiliansk jiu-jitsu. Klubben har en fin ljus lokal med högt i tak och mycket ljusinsläpp från taket. Per är huvudtränare och klubben tillhör Gracie Barra. Träningspasset startade med en speciell uppvärmning som tydligen alla Gracie Barra klubbar utför. Det är alltså exakt samma uppvärmning på alla Gracie Barra klubbar så man ska känna igen sig vart man än tränar. Passet innehöll teknikträning och sparring. Intressant var här att se hur Per sydde ihop sina traditionella kunskaper från koryu jujutsu med jiu-jitsun. En skön lite fusion helt enkelt. En annan sak jag reflekterade över var att Per även inkluderade situationer där motståndaren slår. En realistisk situation alltså. Passet avslutandes med sparring och jag fick chans att rulla med hälften av alla deltagare. Nästa pass var ett Yoga pass på folkhögskolan. En skön avslutning på en mycket trevlig resa. Fantastiskt att man kan studera budo på det här sättet i Sverige. En unik utbildning mitt i Karlskoga där jag tror det finns potential att utveckla verksamheten. Jag önskar Per och utbildningen ett stort lycka till framöver och att jag får möjligheten att komma tillbaka framöver.

Länk till budoutbildningens webbsida: http://karlskogafolkhogskola.se/utbildning/budoutbildning

För mer info om utbildningen kan du kontakta Per Eriksson på per.eriksson@karlskogafhs.se.